Framförhållning och beredskap

Säkerhetshoten mot det finländska samhället har vidsträckta konsekvenser. Exempelvis kan en våldsam epidemi av en smittsam sjukdom, förutom att försämra människors välbefinnande, också överbelasta sjukhusen, avbryta möjligheterna till normal skolgång och medföra att den internationella trafiken saktas ned. Därför bygger olika aktörer gemensamt upp en beredskap för att möta hoten. Genom samarbete säkerställs att de nödvändiga uppgifterna utförs, men också att ansvarsområdena är tydliga och att kostnaderna för verksamheten blir mindre. Målet är att få alla aktörers resurser i användning när samhällets säkerhet är hotad. Denna handlingsmodell kallas för övergripande säkerhet. Med hjälp av modellen upprätthålls samhällets funktionalitet, främjs medborgarnas välbefinnande och säkerhet samt tryggas den finska statens självständighet.

Samarbetets funktion testas och utvecklas i beredskapsövningar, som anordnas av såväl ministerierna och regionförvaltningen som enskilda kommuner och organisationer.

Med beredskap avses verksamhet som säkerställer att normal verksamhet vid undantagsförhållanden kan fortsätta med minsta möjliga störning, samt att de extraordinära åtgärder som i undantagsförhållanden eventuellt behövs kan vidtas. Exempel på beredskapsåtgärder är beredskapsplanering, kontinuitetshantering, förberedelser, utbildning och beredskapsövningar. Beredskapen baserar sig på beredskapsskyldighet enligt beredskapslagen (1552/2011), räddningslagen (379/2011) och annan speciallagstiftning. Beredskapen syftar till att förebygga olyckor och störningssituationer, förbereda sig på att agera när de är förestående eller inträffar samt planering av återhämtningen. Den ansvariga och behöriga myndigheten svarar för beredskapsplaneringen och tillhörande samverkan. Målet för samhällets beredskap är att trygga de vitala funktionerna med beaktande av rättsstatsprincipen.

Genom beredskap eftersträvas framförhållning i stället för reaktion. Planering av framförhållningen förutsätter att uppfattande av tysta signaler samt utnyttjande av prognosmetoder och forskningsrön, innovativ försökskultur samt data- och geodataanalyser. Bevakning av förändringstrenderna i omvärlden och genomgång av scenarier under övningar ökar beredskapen inför oväntade situationer. En annan central del i utvecklandet av beredskapen är utnyttjandet av respons, revisioner, olycksutredningar och andra expertbedömningar. Beredskapens kvalitet och effektivitet måste kunna bedömas på ett tillförlitligt sätt. Sålunda ska även bedömningsprocessen vara en del av beredskapsplaneringen.