Framförhållning och beredskap

Säkerhetshoten mot det finländska samhället har vidsträckta konsekvenser. Exempelvis kan en våldsam epidemi av en smittsam sjukdom förutom att försämra människors välbefinnande också överbelasta sjukhusen, avbryta normal skolgång och medföra att den internationella trafiken går långsammare. Därför bygger olika aktörer gemensamt upp en beredskap för hoten. Genom samarbetet säkerställs att de nödvändiga uppgifterna utförs, men också att man undviker dubbelarbete och att kostnaderna för verksamheten blir mindre. Målet är att få alla aktörers resurser i användning när samhällets säkerhet är hotad. Denna handlingsmodell kallas för övergripande säkerhet. Med hjälp av modellen kan man upprätthålla samhällets funktionalitet, främja medborgarnas välbefinnande och säkerhet samt trygga den finska statens självständighet.

Samarbetets funktion testas och utvecklas i beredskapsövningar, som anordnas av såväl ministerierna och regionförvaltningen som enskilda kommuner och organisationer.

Med beredskap avses verksamhet som säkerställer att de normala uppgifterna kan utföras med minsta möjliga störning och att de extraordinära åtgärder som eventuellt behövs kan vidtas vid störningar under normala förhållanden och i undantagsförhållanden. Exempel på beredskapsåtgärder är beredskapsplanering, kontinuitetshantering, förberedelser, utbildning och beredskapsövningar. Beredskapen baserar sig på beredskapsskyldighet enligt beredskapslagen (1552/2011), räddningslagen (379/2011) och annan speciallagstiftning. Beredskapen syftar till att man förebygger olyckor och störningssituationer, förbereder sig på att agera när de är förestående eller inträffar samt planerar återhämtningen. Den ansvariga och behöriga myndigheten svarar för beredskapsplaneringen och tillhörande samverkan. Målet för samhällets beredskap är att trygga de vitala funktionerna med beaktande av rättsstatsprincipen.

Här eftersträvas framförhållning i stället för efterreaktion. Planering av framförhållningen förutsätter att man upptäcker tysta signaler samt drar nytta av prognosmetoder och forskningsrön, innovativ försökskultur samt data- och geodataanalyser. Bevakning av förändringstrenderna i omvärlden och genomgång av scenarierna under övningarna ökar beredskapen i oväntade situationer. En annan central del i utvecklandet av beredskapen är att utnyttja respons, revisioner, olycksutredningar och andra expertbedömningar. Beredskapens kvalitet och effektivitet måste kunna bedömas på ett tillförlitligt sätt. Sålunda ska även bedömningsprocessen vara en del av beredskapsplaneringen.