Kirsi Varhila

Övergripande säkerhet tillsammans #3: Samarbete inom social- och hälsovård

Vårt samhälles beredskap har varit under hård prövning i redan över ett år. Finland har klarat sig rätt bra, även i internationell jämförelse. Vårt social- och hälsovårdsservicesystem har gjort sitt yttersta så att vi kunnat klara oss igenom den här pandemin. Det har krävt koordination och samarbete, vilket har uppstått mer än någonsin, både nationellt och internationellt.

Vi har följt med och bedömt läget i realtid. Vi har också behövt modeller och prognoser om hur pandemin kommer att utvecklas, så att vi i tillräckligt god tid kunnat reagera på möjliga hot. Vi har också behövt internationellt samarbete. Särskilt gemensamma vaccinupphandlingar inom ramarna för EU har varit på en bra nivå, och genom detta har Finland, som ett litet, enskilt land, då nya vacciner kommer på marknaden kunnat säkerställa dessa för hela befolkningen. Låt vara, att det varit utmaningar i produktionen av dessa, men vacciner är reserverade för alla över 16-åringar. Det internationella samarbetet och dess betydelse kommer antagligen att fortsätta kring den här typen av hälsosäkerhetsfrågor.

Vi har också haft svårigheter. Vi måste sätta oss in i dessa vid framtida beredskapsarbete inför kommande störningsfaktorer och hot. Särskilda utmaningar är situationen hos personer i mer utsatt ställning. Särskilt åldringar, barn och unga har fått lida när man försökt sköta om dem som insjuknat. Detta betyder att socialvårdens tjänster spelar en särskild roll i detta skede. Utan bra socialvårdstjänster kommer vi inte att kunna kompensera för den vårdtjänstskuld som åter igen har uppstått på social- och hälsovårdssidan.

All information som samlats in under coronakrisen gås igenom och analyseras. Vi tar med alla samarbetsparter och för en omfattande diskussion om hur vi kan förbereda oss ännu bättre i framtiden. Ny lagstiftning hjälper till här: på våren trädde förändringarna i social- och hälsovårdslagarna i kraft, som ger allt bättre möjligheter att göra beredskapsplanering och framförhållning, samt rikta resurser. Detta arbete görs för att vi inför nya, okända utmaningar bättre kan möta dessa situationer.

Vi behöver tillsammans varandra. Vi behöver allt detta kunnande, som vi nu samlat åt oss. För krisledningens del är det också viktigt att analysera den helhet som nu har måstat öva i praktiken.

Kirsi Varhila
Kanslichef
Social- och hälsovårdsministeriet